|
|
| "Några ord till min kära Dotter, ifall jag hade någon." Stockholmsposten 25 april 1798. Dikten finns här i en diplomatarisk version och i en normaliserad version, samt i en faksimilversion. | |
|
Anna Maria Lenngren var 1700-talets mest berömda svenska skaldinna. Hon skrev oftast humoristiska satiriska poem. Poemen är skrivna på ett kort och uttrycksfullt sätt. Med få ord beskriver hon en situation. Många av hennes texter och dikter skrev hon i Stockholmsposten, som hennes man Carl Lenngren var delägare i. I sin ungdom engagerade hon sig i kvinnors rätt till "vittra övningar", att som kvinna ha rätt att bla få ägna sig åt skönlitteratur och poesi. I Stockholmposten skrev hon oftast anonymt, och från början trodde många att det var redaktören Kjellgen som författat styckena. Hon översatte operor som "Zémire och Azor", "Arsène och Silvain". Hon har även översatt en psalm "Snart döden ska det öga sluta". Anna Maria var mycket blygsan med sina framgångar som poet, och samtyckte aldrig att en samling av hennes texter skulle ges ut under hennes levnad. Hon ansåg att hennes efterlevnade skulle få göra en bedömmning om "hennes poetiska tidsfördriv" var värd att publicera. Om en sådan skulle utges efter hennes död, så skulle namnet på denna samling vara "Skaldeförsök". År 1819, två år efter sin död, gavs en samling med hennes texter ut med just den titeln. Samlingen har sedan getts ut i ett flertal upplagor. Den nionde upplagan finns i digital form, på Projekt Runeberg. |
|
| Länkar Projekt Runeberg Anna Maria Lenngrens levnadsteckning ( från "Samlade Skaldeförsök 1876") Dagens visa wikipedia |
|
 |
Några ord til min k. Dotter, i fall jag hade någon.
Min kära Betti! du blir stor, du från din docka hunnit wäxa; utaf din hulda fromma mor tag för din framtid denna läxa. Uti den werld du knappast sett så många öden förefalla; men med et gladt och sedigt wett skal Betti segra på dem alla. På lifwets bana warsamt gå, men tro ej alt hwad ondt man säger; wår werld, min Betti, är ändå den aldrabästa werld man äger. Den är hwad den beständigt war, bebodd af kloka och af dårar; och, noga öfwerlagdt, den har mer rätt til löje än til tårar. För mycken misstro föder agg, för mycken lättro ångrens smärta: tänk ej i hwarje ros en tagg, ej dygd i hwarje manligt hjerta. Wäl dig, om jämt du följa wet Försiktighet den kloka gumman den jämte känslig glättighet är af al wishet hufwudsumman. Med läsning öd ej tiden borrt, wårt kön så föga det behöfwer; och skal du läsa, gör det korrt, at saucen ej må fräsa öfwer. Et odladt wett, en uplyst själ hwad! kunna böcker blott det skänka? mit barn, studera werlden wäl, den ger dig ämnen nog at tänka. |
 |
Hwar mänskja, Betti, är en bok, lär dig at fatta rätt dess wärde; och mins at oftast af en tok den wise någon wisdom lärde. Men om lecturen roar dig, wäl! i förädling af dit wäsen låt den då blygsamt röja sig, men ej i tonen af beläsen. En lärd i stubb (det är et rön) Satirens udd ej undanslipper, och witterheten hos wårt kön bör höra blott til wåra nipper. Lyd, Betti, lyd bestämmelsen, sök ej at mannabragder hinna; och kän din wärdighet, min wän, i äran af at wara qwinna. Se denna mor i huslig krets, som wet sit sanna kall bewaka, fullt med den ärelust tilfreds at wara wärdig mor och maka. Se ordning, mildhet, treflighet, med blomster hennes fotspår hölja, och heder, kärlek, tacksamhet dess lefnad och dess minne följa. Behaget är med fliten slägt: i nyttig snällhet sätt din heder; låt ärbarheten i din drägt bli sinnebild af dina seder. Följ, Betti, smakens enkla bud, låt aldrig flärden dig förtrålla; al prydnad drifwen intil skrud är blott affichen af en fjålla. I sälskap sladdrets tomhet fly, men sitt ej sluten som en gåta; för tanklösheten plär man sky, för mycken klokhet ej förlåta. Wälj uttryck utan brydsamt wal, se til at du ej domslut fäller; och tala, Betti, håll ej tal, du tro ej hur det oss förställer. Gif skämtets udd sit fina skick, i ord som glättigt oförmoda; dock mins, man skrattar med en qwick, men man bär aktning för den goda. |
 |
En lätting, slö til själ och kropp, fant en gång lifwet bli en börda; då fant en annan lätting opp at tiden genom kortspel mörda. Wälj nödigt detta tidsfördrif, som, fast af sed och ton ej menligt, är, tro mig, med et werksamt lif och själ och känsla oförenligt. Märk hur en skönhets blick är hwass, i nit at korten lyckligt kasta; märk, wid det lumpna ordet pass, hur Gracerna på flygten hasta. Försigtigt äfwen undanwik al brydsam forskning i gazetten: wårt hushåll är wår republik, wår politik är toiletten. Blif wid din bågsöm, dina band, stick af dit mönster emot rutan, och tro, mit barn, at folk och land med guds hjelp styras oss förutan. När sig en qwinna nitisk ter at staters styrselsätt ransaka, gud wet, så tycks mig at jag ser en skäggbrådd skugga hennes haka. Nej, slika wärf ej stå oss an, låt aldrig dem din håg förwilla; du skal bli gift — då wil din man med tacksamhet min lärdom gilla. At giftas — ej et ämne fins mer rikt at i maximer drifwa; men, goda Betti, hör och mins det enda råd jag har at gifwa: Den maka som dig blir beskärd (märk denna stora hemligheten!) war huld, om han är huldhet wärd om ej — så war det i förtreten. Tag händelser och öden lätt, mit barn, så blifwa de ej tunga; och, mellan oss, är det et sätt at än i åldren synas unga. Min Betti, lifwet flyr så fort, hwad grym hwad oersättlig skada, om, wid det lilla gagn wi gjort, wi nekat oss at wara glada? |
 |
Må stojet och förströelsen wid andras dom för glädje gälla: I stilla nöjen sök du den; det är för oss wi äro sälla. Gör nöjet bofast i dit hus, äg i dit hjerta samwetsfriden; den gör wår upsyn mild och ljus, den rår på sorgerna och tiden. Ja, Betti, lifwets sällhet njut, men lifwets plikter ej försaka. — Nu har min lilla läxa slut, och til min söm jag går tilbaka. |
|
|
Några ord till min kära Dotter, ifall jag hade någon.
Min kära Betti! Du blir stor, du från din docka hunnit växa... Utav din hulda fromma mor tag för din framtid denna läxa. Uti den värld du knappast sett så många öden förefalla. Men med ett glatt och sedigt vett skall Betti segra på dem alla. På livets bana varsamt gå, men tro ej allt vad ont man säger. Vår värld, min Betti, är ändå den allra bästa värld man äger. Den är vad den beständigt var, bebodd av kloka och av dårar. Och, noga överlagt, den har mer rätt till löje än till tårar. För mycken misstro föder agg, för mycken lättro ångrens smärta. Tänk ej i varje ros en tagg, ej dygd i varje manligt hjärta. Väl dig, om jämt du följa vett. Försiktighet den kloka gumman den jämte känslig glättighet är av all vishet huvudsumman. Med läsning öd ej tiden bort, vårt kön så föga det behöver. Och skall du läsa, gör det kort, att såsen ej må fräsa över. Ett odlat vett, en upplyst själ. Vad! Kunna böcker blott det skänka? Mitt barn, studera världen väl, den ger dig ämnen nog att tänka. |
|
|
Varje människa, Betti, är en bok, lär dig att fatta rätt dess värde. Och minns att oftast av en tok den vise någon visdom lärde. Men om lektyren roar dig, Väl! i förädling av ditt väsen. Låt den då blygsamt röja sig, men ej i tonen av beläsen. En lärd i stubb (det är ett rön) Satirens udd ej undanslipper, och vitterheten hos vårt kön bör höra blott till våra nipper. Lyd, Betti, lyd bestämmelsen, sök ej att mannabragder hinna. Och känn din värdighet, min vän, i äran av att vara kvinna. Se denna mor i huslig krets, som vet sitt sanna kall bevaka, fullt med den ärelust tillfreds att vara värdig mor och maka. Se ordning, mildhet, trevlighet, med blomster hennes fotspår hölja, och heder, kärlek, tacksamhet dess levnad och dess minne följa. Behaget är med fliten släkt, i nyttig snällhet sätt din heder. Låt ärbarheten i din dräkt, bli sinnebild av dina seder. Följ, Betti, smakens enkla bud, låt aldrig flärden dig förtrolla. All prydnad driven intill skrud är blott affichen av en fjålla. I sällskap sladdrets tomhet fly, men sitt ej sluten som en gåta. För tanklösheten plär man sky, för mycken klokhet ej förlåta. Välj uttryck utan brydsamt val, se till att du ej domslut fäller. Och tala, Betti, håll ej tal, du tro ej hur det oss förställer. Giv skämtets udd sitt fina skick, i ord som glättigt oförmoda. Dock minns, man skrattar med en kvick, men man bär aktning för den goda. |
|
|
En lätting, slö till själ och kropp, fann en gång livet bli en börda. Då fann en annan lätting opp att tiden genom kortspel mörda. Välj nödigt detta tidsfördriv, som, fast av sed och ton ej menligt, är, tro mig, med ett verksamt liv och själ och känsla oförenligt. Märk hur en skönhets blick är vass, i nit att korten lyckligt kasta. Märk, vid det lumpna ordet pass, hur Gracerna på flykten hasta. Försigtigt även undanvik all brydsam forskning i gazetten — vårt hushåll är vår republik, vår politik är toaletten. Bliv vid din bågsöm, dina band, stick av ditt mönster emot rutan, och tro, mitt barn, att folk och land med Guds hjelp styras oss förutan. När sig en kvinna nitisk ter att staters styrselsätt rannsaka. Gud vet , så tycks mig att jag ser en skäggbrådd skugga hennes haka. Nej, slika värv ej stå oss an, låt aldrig dem din håg förvilla. Du skall bli gift — då vill din man med tacksamhet min lärdom gilla. Att giftas — ej ett ämne finns mer rikt att i maximer driva. Men, goda Betti, hör och minns det enda råd jag har att giva : Den make som dig blir beskärd (märk denna stora hemligheten!) Var huld, om han är huldhet värd om ej — så var det i förtreten. Tag händelser och öden lätt, mitt barn, så blir de ej tunga. Och, mellan oss, är det ett sätt att än i åldren synas unga. Min Betti, livet flyr så fort, vad grym vad oersättlig skada, om, vid det lilla gagn vi gjort, vi nekat oss att vara glada? |
|
|
Må stojet och förströelsen vid andras dom för glädje gälla. I stilla nöjen sök du den — det är för oss vi äro sälla. Gör nöjet bofast i ditt hus, äg i ditt hjärta samvetsfriden. Den gör vår uppsyn mild och ljus, den rår på sorgerna och tiden. Ja, Betti, livets sällhet njut, men livets plikter ej försaka. Nu är min lilla läxa slut, och till min söm jag går tillbaka. |
I kursen "Digitalisering av kulturarvet", på Borås Högskola, har vi arbetat med att digitalisera dikten "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon", av Anna Maria Lenngren. Utgångsmaterialet är ett digitalt material i form av tiff-filer från Kungliga biblioteket. Dikten är hämtad från Stockholmsposten 25 april 1798. Uppmärktning av dikten är gjord med TEI och XML. Dikten är transkriberad till en diplomatarisk version, så orginallik som möjligt, samt till en normaliserad version, med en moderniserad stavning. En faksimilversion är också gjord.
Information från XML-dokumentet om dikten och dess uppmärkning:
Dikt: Några ord till min k. dotter ifall jag hade någon
Författare: Anna-Maria Lenngren
Uppmärkt och publicerad av:Anna-Karin Døhlen and Ann-Sofie Nordling
University of Borås
The poem Några ord till min k. dotter ifall jag hade någon was published for the first time in Sweden 1798 by the Newspaper Stockholmsposten. The electronic text is prepared from the original version. The poem has been photographed by Kungliga biblioteket, Stockholm, Sweden. All changes that we have done with the text has been marked up. The poem are digitized and published in a normalised and a diplomatic version. A facsimil version is also available. The text is encoded with the elements "lg" and "l" to remark the poem. The rhyme is encoded, type="rhyme ABAB" Old Swedish spelling is encoded with the element "orig" and the attribut "reg" for the normalised rendering
För mer information läs vår projektrapport.pdf
Projektplan projektplan.pdf
Texten ligger i ett XML-dokument och är uppmärkt med TEI. Stycken och rader är uppmärkt med <lg> och <l>. Rim i dikten är uppmärkt med type="rhyme ABAB". Äldre stavning av ord har märkts upp med <orig> med attributet "reg" för den normaliserade stavningen.
Med hjälp av XSLT har XML-dokumentet gjorts om till ett html-dokument i JEdit. Två olika XSL-dokument har används för att få fram en diplomatarisk version, och en normaliserad version.
För utseendet av webbsidan används css. Webbsidans sidor ligger i olika div-block i filen index.html. Filen länkar till en css-fil för webbsidans utseende samt till en scriptfil som sätter aktuellt div-block synligt. Löptext i sidans body är satt till 11px. Attributet class används där texten ska formaterat till annan typsnittstorlek. Länkarna i navigeringmenyn blir understrukna när man för muspekaren över dem. De fungerar lite olika beroende på webbläsare. I Internet Explorer blir länken, när man klickat på den även satt till bold. Övriga länkar är understrukna på webbsidan.