Några ord till min k. dotter ifall jag hade någon An electronic edition Anna-Maria Lenngren 1754-1817 Header creation by Anna-Karin Døhlen and Ann-sofie Nordling Encoded by Anna-Karin Døhlen and Ann-Sofie Nordling Filesize uncompressed: 18kB XML TEI http://www.tildabullen.se/annamaria betti.xml Anna-Karin Døhlen and Ann-Sofie Nordling
University of Borås
June 4, 2008

Freely available for non-commercial use

Några ord till min k. dotter ifall jag hade någon, Stockholmsposten, No. 94, Onsdagen, den 25 april, År 1798

The poem Några ord till min k. dotter ifall jag hade någon was published for the first time in Sweden 1798 by the Newspaper Stockholmsposten. The electronic text is prepared from the original version. The poem has been photographed by Kungliga biblioteket, Stockholm, Sweden. All changes that we have done with the text has been marked up. The poem are digitized and published in a normalised and a diplomatic version. A facsimil version is also available. The text is encoded with the elements "lg" and "l" to remark the poem. The rhyme is encoded, type="rhyme ABAB" Old Swedish spelling is encoded with the element "orig" and the attribut "reg" for the normalised rendering

 swedish Poetry

Stockholmsposten. N:o 94.Onsdagen, den 25 april 1798
Några ord til min k. Dotter, i fall jag hade någon. Min kära Betti! du blir stor, du från din docka hunnit wäxa; utaf din hulda fromma mor tag för din framtid denna läxa. Uti den werld du knappast sett så många öden förefalla; men med et gladt och sedigt wett skal Betti segra på dem alla. På lifwets bana warsamt gå, men tro ej alt hwad ondt man säger; wår werld, min Betti, är ändå den aldrabästa werld man äger. Den är hwad den beständigt war, bebodd af kloka och af dårar; och, noga öfwerlagdt, den har mer rätt til löje än til tårar. För mycken misstro föder agg, för mycken lättro ångrens smärta: tänk ej i hwarje ros en tagg, ej dygd i hwarje manligt hjerta. Wäl dig, om jämt du följa wet Försiktighet den kloka gumman den jämte känslig glättighet är af al wishet hufwudsumman. Med läsning öd ej tiden borrt, wårt kön så föga det behöfwer; och skal du läsa, gör det korrt, at saucen ej må fräsa öfwer. Et odladt wett, en uplyst själ hwad! kunna böcker blott det skänka? mit barn, studera werlden wäl, den ger dig ämnen nog at tänka.
Hwar mänskja, Betti, är en bok, lär dig at fatta rätt dess wärde; och mins at oftast af en tok den wise någon wisdom lärde. Men om lecturen roar dig, wäl! i förädling af dit wäsen låt den då blygsamt röja sig, men ej i tonen af beläsen. En lärd i stubb (det är et rön) Satirens udd ej undanslipper, och witterheten hos wårt kön bör höra blott til wåra nipper. Lyd, Betti, lyd bestämmelsen, sök ej at mannabragder hinna; och kän din wärdighet, min wän, i äran af at wara qwinna. Se denna mor i huslig krets, som wet sit sanna kall bewaka, fullt med den ärelust tilfreds at wara wärdig mor och maka. Se ordning, mildhet, treflighet, med blomster hennes fotspår hölja, och heder, kärlek, tacksamhet dess lefnad och dess minne följa. Behaget är med fliten slägt: i nyttig snällhet sätt din heder; låt ärbarheten i din drägt bli sinnebild af dina seder. Följ, Betti, smakens enkla bud, låt aldrig flärden dig förtrålla; al prydnad drifwen intil skrud är blott affichen af en fjålla. I sälskap sladdrets tomhet fly, men sitt ej sluten som en gåta; för tanklösheten plär man sky, för mycken klokhet ej förlåta. Wälj uttryck utan brydsamt wal, se til at du ej domslut fäller; och tala, Betti, håll ej tal, du tro ej hur det oss förställer. Gif skämtets udd sit fina skick, i ord som glättigt oförmoda; dock mins, man skrattar med en qwick, men man bär aktning för den goda.
En lätting, slö til själ och kropp, fant en gång lifwet bli en börda; då fant en annan lätting opp at tiden genom kortspel mörda. Wälj nödigt detta tidsfördrif, som, fast af sed och ton ej menligt, är, tro mig, med et werksamt lif och själ och känsla oförenligt. Märk hur en skönhets blick är hwass, i nit at korten lyckligt kasta; märk, wid det lumpna ordet pass, hur Gracerna på flygten hasta. Försigtigt äfwen undanwik al brydsam forskning i gazetten: wårt hushåll är wår republik, wår politik är toiletten. Blif wid din bågsöm, dina band, stick af dit mönster emot rutan, och tro, mit barn, at folk och land med guds hjelp styras oss förutan. När sig en qwinna nitisk ter at staters styrselsätt ransaka, gud wet, så tycks mig at jag ser en skäggbrådd skugga hennes haka. Nej, slika wärf ej stå oss an, låt aldrig dem din håg förwilla; du skal bli gift — då wil din man med tacksamhet min lärdom gilla. At giftas — ej et ämne fins mer rikt at i maximer drifwa; men, goda Betti, hör och mins det enda råd jag har at gifwa: Den maka som dig blir beskärd (märk denna stora hemligheten!) war huld, om han är huldhet wärd om ej — så war det i förtreten. Tag händelser och öden lätt, mit barn, så blifwa de ej tunga; och, mellan oss, är det et sätt at än i åldren synas unga. Min Betti, lifwet flyr så fort, hwad grym hwad oersättlig skada, om, wid det lilla gagn wi gjort, wi nekat oss at wara glada?
Må stojet och förströelsen wid andras dom för glädje gälla: I stilla nöjen sök du den; det är för oss wi äro sälla. Gör nöjet bofast i dit hus, äg i dit hjerta samwetsfriden; den gör wår upsyn mild och ljus, den rår på sorgerna och tiden. Ja, Betti, lifwets sällhet njut, men lifwets plikter ej försaka. — Nu har min lilla läxa slut, och til min söm jag går tilbaka.